Känner press på mig att definera min sexualitet. Någon annan som känner detsamma? Man vet inte vad man är. Vem man är. Det enda man är säker på är vad man känner, för vem och vilka. Men räcker det? Det är det som komplicerar. Försvårar en situation som energi inte behöver läggas på. Det är vi människor som gör det till en stor sak. Varför denifera sig själv? Gay, straight, bi, queer? Alla låter negativt på sitt sätt, och det är det jag tycker.

Jag är inte straight, bisexuell kallade jag mig förut men jag är samtidigt inte gay. Eller?

Bisexualitet har en alldeles för negativ kling i folks öron, och mitt val att vara gay skulle få för mycket dömande frågor. Jag har alltid haft negativ syn på läggningar och folk som känner sig kluvna, vad är brådskan har jag alltid sagt?
har jag alltid sagt? Men nu sitter jag i själva skiten. Tankarna snurrar. Vrider och förvrider. Och det är skitsnack att folk inte bryr sig om vad andra tycker och tänker. För ALLA bryr sig, mer eller mindre, medvetet eller omedvetet.

Jag kommer gifta mig med en tjej. Jag vet redan vem det är. Men just nu är jag själv på älska-fronten.

Så oavsett om jag har älskat en kille eller tjej i mitt liv har jag aldrig fått den jag velat ha. Bara för att jag dras till båda könen betyder det inte (som folk ofta tror) att man har större utbud. Det är inte lätt.

Jag trivs inte med att säga "Jag vet inte vad jag är".

Fuck.